malincarlssoon

Sorry för den sena uppdateringen. Jag är i alla fall hemma nu, hemma i Sverige, i mitt hem i Östra Ljungby.

Min hemresedag såg ut såhär:

Gick upp klockan 06.00 måndagen den 31 Januari. Jag fixade det sista med packingen, mina väskor var fullproppade till max. Jag hade övervikt i mina två stora resväskor med ca 8 pound vardera. Jag tänkte det är lugnt med tanke på att jag inte hade alls mycket i mina två handbagage så det blir ju plus minus noll så slipper jag betala för övervikten.

Efter frukosten och en kopp kaffe, japp ni hörde rätt en kopp kaffe!! skjutsade Tanya mig till Vancouvers Flygplats även kallad YVR. Jag var i tid, vilket alltid är bra. Väl framme vid incheckning så väger vi mina väskor och jag har som sagt övervikt på mina väskor. Flygtanten bara; Du har övervikt!! Jag bara; Jag vet. Och försökte förklara hur jag tänkt men icke sa nicke. Övervikten kostade 200 dollar vilket är ungefär 1400 kr. Snål (ekonomisk) som jag är, fick jag tänka om. Vi proppade över en massa saker i mina handbagage, och klädde på mig en massa kläder. Dem säger ju att lager på lager gör dig varm, och det kan jag verkligen hålla med om. När vi lyckades få ner exakt 50 pound i vadera väska vilket man fick hade jag en hel del kläder på mig. Jag hade två par byxor, vinterboots, två långarmade tshirt, tre tjocktröjor, sjal, mössa, vinterjacka och en väst utan på det. Jag var varm!

Flyget till Chicago var bra, det visades en bra film (life as we know it). Tiden gick fort. Väl framme i Chicago kunde jag ta det lugnt, hade liksom fem timmars väntetid. Men vädret i Chicago var inte det bästa, det snöade! När mitt plan väl skulle lyfta, fick vi vänta länge på att dem skulle ta bort snö och is från planet. Men tur hade jag, dagen därpå blev det riktigt oväder där och nästan inga plan lämnade flygplasten.

Väl framme i Köpenhamn tisdagen den 1 februari kl 13.20 mötte min kära familj upp mig :) Det var min mammas födelsedag, så vi alla åkte hem till min systers lägenhet och firade med tårta. Mamma sa att jag var den bästa presenten någonsin; att jag kom hem...

Oj gud vad bra det känns att vara hemma, allt är som vanligt. Men är allt är så litet, antagligen för allt är så himla mycket större där. T ex backen hem till oss var super brant och jobbig att cykla upp för innan, men nu är det var en liten kulle. Vancouver är backigt så in i "#¤%"#¤!!! Nästan så man blir trött av att bara köra bil uppför dem :P En annan sak som är mycket mindre är husen, allt är så litet i svenska hus, höjden på diskbänkar, rummen är mindre och färre och ja inte tala om bilarna. I Vancouver har var, varann familj stora trucks.

På kvällen somnade jag skönt efter att ha varit vaken i mer än 30 timmar bortsett från två timmars sömn på planet.

Kram